Eftersom jag har beslutsångest kunde jag inte välja en Ros så därför delar jag ut två.. eller egentligen fem.

Första rosen går till Jacob som idag satte handvolt-volt OCH dubbel till uppbygnad.. Man blir alldeles lycklig!



Idolbild!



Riset går idag till mammas bilbatteri som tydligen inte pallar att hålla igång fläkt, musik å lyset undertiden jag å Beccis drack en milkshake. (Blir inte ens någon bild här)

Den andra Rosen går till de otroligt hyggliga killarna som hjälpte oss igång med bilen.
Du kanske kan rita upp ett scenarie (ursäkta om jag stavade fel, men du vet vad jag menar) att vi sitter i bilen på parkeringen bakom Shell å Mc Donalds vid A6, musiken tystnar å Becca va snabb å kommentera detta. Vi konstaterade att batteriet sög. Där vi satt i mörkret å drack våran milkshake och insåg oturligt nog att det här kommer inte gå vägen. 
Snacket va om vem vi skulle välja att ringa om vi inte skulle få igång bilen och kom på att vi faktiskt bara va 25 meter från en bensinmack.
Rätt som det var kom det 2 st och gick mot de stora (tror det va en asfaltsläggarmaskin eller nått) bilarna som också parkerat på samma parkering som oss. Jag såg chansen och gick ut å sa: Hej!
De tittade på mig som om jag vore från planeten Mars å snabbt blev jag rädd att de inte skulle prata svenska.
Men när de kom närmare kände jag faktiskt igen båda två. Jag berättade om vårat dilemma och det verkade som de skulle hjälpa till.. vilket vi uppskattade.
Det droppade in 2 st yttligare och tillslut var det 4 karlar som ville hjälpa.
De skulle putta igång oss, de sa sväng vänster, å jag svängde höger! HAHA.. Jag bjuder på den. Det gick inge vidare så person A hoppade in i bilen bredvid Becca å resterande puttade (jag tittade på, vilken kvinna!)
Efter en till motgång grävde vi fram startkalbarna och dom körde fram deras enorma, ja, va det nu va?!

Vi stog å pratade lite när person A frågade:
- Hade ni fläkten eller nått på?
- Ja, å musik å lyset också, svarade jag.
- *Pust och himmel med ögonen..*
(Jag tror jag vet vad han tänkte! Men det tar vi inte här.. HAHA)

Tillslut fick ialla fall dom igång bilen och jag framförde mitt varma TACK! och vi åkte vidare. 
När vi  var ute och körde en stund efter det och kom fram till att det är svårt å visa sin tacksamhet om man inte är riktigt beredd.. Beccas förslag var att alltid ha en bulle i väskan. Tål att tänkas på!

Jag hoppas verkligen att när mamma kommer hem i natt vid 3-tiden så ska bilen starta utan problem utanför Ryhov, hon har nämligen varit i fjällen (eller nått) å vandrat denna veckan.

Så nu Rosar dessa fyra gentlemen och deras kunnighet på bilar. Och dom va ju trevliga med.


Nu ska jag försöka sova!